Niemeläs cafe

Vaasapedia
Loikkaa: valikkoon, hakuun
Kuva: HAnnu Ojala

Vasabladet 20.12.1998

Vart försvann Niemeläs Café?

Varför fick Niemeläs Café förfalla och rivas, frågar Peku Sommerfelt. Det var en oas i rar miljö. Bilden från 1974 är Gunnar Bäckmans.

Vackra sommardagar under de gångna åren har Vasaborna frågat mig längtande om det omtyckta Niemeläs Café och dess öde. Sist var det Peltonens Kapa, före detta oljerepresentant och bilförsäljare... på somrarna anträffbar på Hovrättsesplanadens bänkar.

Niemeläs Café representerade den spetsvillaarkitektur som härstammade från Terijoki på Karelska Näset. Caféet hade byggts av timmermän, skickliga i sitt yrke. Varje dekorering, ornament och spetsfigur var talangfullt handgjord och husets väggar dolde en del av timmermannens själ i sig.

Alla 40-åriga och äldre Vasabor kommer längtande ihåg denna uppfriskande oas och målet för promenader och länkar vid Vasklots gamla bro.

Präktigt kaffebord. Caféet hade ett stående kaffebord. Mitt på bordet stod en stor kopparpanna med välsmakande och starkt kaffe samt olika bullar, wienerbröd och bakelser. Just som i det världsberömda Sachers Café i det österrikiska Wien. Och om det smakade så kunde man gärna ta en påtår, det vill säga den andra koppen kaffe var gratis. Sista gången jag besökte caféet var 1962 och då kostade en kopp 400 mark. Vid valutareformen 1963 avskaffades två nollor från våra pengar. Alltså fyra mark i nutida pengar. Till kaffet bjöds även utmärkt kaffegrädde.

Därute stod bord med stolar och den runda, enligt rysk stil tillverkade parasollen "zontikka", var helt utan reklam vilket idag inte är fallet. Också detta en bra sak när man tänker på den brokiga gatubilden skapad av reklammän och sponsorer.

Niemeläs Café var ett litet elegantare ställe än de andra. Närmast äldre människor satt där. Ibland kunde man där se ett förälskat ungt par hand i hand, kaffedrikkande och drömmande. På söndagar var caféet ett populärt mål för promenader, en besöks- och mötesplats, en plats där man kunde fördriva tiden eller titta på de förbipasserade.

Stadssyrelsens beslut. Nå, vart försvann Caféet en natt i slutet av maj 1974?

I Vasabladets arkiv hittade jag på mikrofilm en tidning från den 14 maj 1974, Filmen innehåller en artikel skriven av den dåtida artikelredaktören Dennis Rundt, försedd med Gunnar Bäckmans bilder. Artikeln berättar om cafébyggnadens förfall, nedmurknande och allmänt dåliga kondition - utan hopp om att den skulle bli reparerad. I detta sammanhang intervjuades också den före detta turistombudsmannen Jaakko Yli-Suomu som konstaterade:

- Det vore utmärkt om det gamla huset kunde bibehållas. Men det har fått förfalla alltför länge. Enda möjligheten är att riva ned det och bygga ett likadant hus i stället. Men det blir för dyrt, det är billigare att låta bygga ett nytt modernt hus.

Stadsstyrelsens beslut att riva huset grundar sig på detta och det långtgående förfallet. Nu skulle jag önska att staden bygger någonting som anslutar sig till fritiden på husets plats.

Minnet lever... Den tiden tände olika nämnder intesärskilt på idén att i god tid reparera och förnya Niemeläs Café med stadens pengar. De förstod inte saken på long sikt.

I somras och sommaren dessförinnan fanns det ännu en cafékiosk där; i dag är tomten tom och blir gräsvuxen...

Nästan varje dag sommar oc höst kör jag där förbi på mina cykelturer och minns Caféets storhetstider ännu på 70-talet.

Inte kommer de gamla goda tiderna tillbaka, men minnena har gyllene ramar.

Peku Sommerfelt

Skribenten är obotlig flanör och mångårig frilansjournalist i Vasa.