Dennis Rundt

Vaasapedia
Loikkaa: valikkoon, hakuun

Dennis Rundt

Dennis Rundt (f. 1947) är en person som länge har varit verksam som journalist. Utöver detta är han också en vetenskapsman och en skapande författare. Sitt livsverk har han utfört på den mest betydelsefulla svenskspråkiga landskapstidningen Vasabladets redaktion. Han började som redaktör år 1973 efter det att han hade avlagt magisterexamen. Han har tjänstgjort på alla nivåer inom redaktionen: han var artikelredaktör 1975-80, redaktionschef 1980-92, chefredaktör 1992-97, och andra redaktör 1998-2002. År 2002 tillträdde han posten som ansvarig chefredaktör en andra gång.

I bredd med det krävande arbetet som redaktör har chefredaktör Dennis Rundt satsat på att utveckla journalisternas arbete. Han var ordförande för Svensk Presstjänsts styrelse 1980-1992. 1992-2006 tillhörde han styrelsen för Chefredaktörernas förening, först i egenskap av viceordförande för styrelsen 1992-2002 och sedan som styrelsens ordförande 2002-2006. Från år 1996 har han tillhört Åbo Akademis samhällsdelegation.

Dennis Rundt doktorerade år 1992 med en undersökning om Munsalaradikalismen, En studie i politisk mobilisering och etablering. Före det hade han år 1976 tillsammans med Ingmar Kommonen publicerat en kärnkraftskritisk studie Finlands kärnkraft.

Dennis Rundt är också en framträdande finlandssvensk skönlitterär författare, som på svenska har gett ut en romantrilogi som utspelar sig i Österbotten. De enskilda delarna i trilogin är Sterbhuset (1996), Korthuset (2000) och Glädjehuset (2003).

Chefredaktör Rundts arbete som journalist, samhällelig påverkare, forskare och skönlitterär författare har varit osedvanligt omfattande. Han har gjort sig känd som en självständig journalist, en modig ställningstagare och som en fördomsfri utvecklare av det redaktionella arbetet.